Shut down.
Har haft bloggen nere ett tag, som ni kanske har märkt =) Har iofs inte uppat den nåt under tiden!
Är fortfarande i piteå, åker till sthlm igen torsdag morgon! Ska bli sjukt skönt att komma dit igen, konstigt att man längtar hem när man är där och tillbaka då man är hemma! :P
Har väl vart en lite skum hemvistelse kan man säga, kanske lite väl mkt fylla under julhelgen, med skumma efterfester och konstiga händelser!
Jag har iaf kommit på mitt nyårslöfte och det var väl kanske på tiden kan man tycka, det är att börja ta hand om mig själv, jag känner ganska tydligt just nu att jag är lite ut och cyklar, vars jag då är på väg har jag inte riktigt nån aning om, men jag ska hitta tillbaka till min stig där jag vet att jag hör hemma, jag ska hitta hem! Det kommer att vara prio ett! Och så har jag med mig min bebis till sthlm, det ska bli så skönt att ha henne nära mig igen! Ni kan inte ana hur mkt jag älskar den hunden! Time to shape up, som man brukar säga! =)
Jag, Martina och Elsa, det kan inte bli bättre!! :D
loosing the tracks, vandrar på fel stig
orkar inte med ännu en intrig, har nog med mitt eget krig.
Jag har blivit van vid att känna mig tom, fast strävar efter att känna tvärtom.
allting runtom har fortsatt i samma takt, trots att jag omkom,
har till och med glömt vad jag gått igenom, hur problemen ens uppkom,
trots att resten av världen undkom, så har varje människa sina sår där bakom,
Lycka är en färskvara, som man måste kämpa för att bevara, det är lite svårt att förklara.
Människor tar det mesta för givet och inser inte att det är en bristvara,
om du inte kärleken kan avvara, så måste jag befara att mig får du fan bespara,
för av vad jag fått erfara, så stampar människan bara sönder allt det dyrbara.
Har gråtit bort min mascara, har försökt att närvara, vara den som kan motsvara,
allt det som mänskligheten gör för att bortförklara, det som jag anser är det självklara.
Alla är bara så förutsägbara, jag kan inte annat än att idiotförklara.
Gnistan kan alltid tändas, så länge människan är beredd att förändras, alla kan vi vändas
att sluta krossa allt, blodsmak och asfalt, blödande sår och salt, iskallt.
kanske framförallt älska oss själva, sluta agera så känslokallt, fylla oss med en hög alkoholhalt,
för att dränka allt gammalt, man kan se det överallt.
Jag väljer att gå vidare, borde gjort det tidigare, så nu svänger jag av vid nästa avfart,
jag hoppas det är snart, för jag har redan valt en ny start, har sett det lite halvklart,
men egentligen är det glasklart, och är det inte hållbart får jag sänka min fart, kanske svänga igen,
men jag måste vara min egen vän, så att jag inte väljer fel sen, för jag har tänkt hitta hem.
