Our destruction.
Tänk dig den vackraste rosen, röd som blod
med taggar så vassa att ett litet stick skulle bilda en flod
ett gift så starkt att hela kroppen värker av smärta
en ros vacker, men som tömmer den sista droppen ur ditt hjärta
Vi var vackra vid första anblick
men vi kan jämföras med rosens stick
destruktiva för att den renhet vi såg framför
gör att vi slår tills den sista känslan dör
Skrämda av det vi såg, krossade vi varandra
och när man tänker efter, vem av oss ska man klandra?
För bandet vi hade rev vi sönder brutalt
och vi brände varandra så fatalt
att rosens sista blad till sist föll av
och nånstans så tror jag att det var vårt val
och det är ingen idé att lida av samvetets kval
skönhet kan trots allt förvrängas till nåt annat
och när hjärtat väl har stannat
vad spelar det för roll?
