When Im gone, it doesnt matter!
Vet inte hur jag ska beskriva känslan
som blåsor, efter att jag brännt mig på nässlan
som nånting nytt och nånting gammalt i samma veva
som ett barn, fast vuxen, så vi var nog rätt skeva
men varför inte, eller varför?
förlåt vad sa du? shit.. jag bara förstör
jag tänkte inte längre än vad det var
och när man känner men inte vill, vad har man för försvar?
Bäst att skita i, men varför inte bara vara
men en del vill väl ha sitt på det klara
Jag lever utan krav, ger men ber om inget tillbaka
och en tår föll på din kind och jag frös så jag skaka
ville bara slå dig, men i tanken höll jag din hand
som kvällen innan, ska jag låta dig drunka eller ska jag dra dig iland?
Får jag inte va med dig en stund, krama dig och skratta
jag ville juh bara vara, men du kanske aldrig fatta
Och jag kanske var dum som trodde det var okej
att vi kan hänga, utan att jag behöver bli din tjej
Hade vi kringlat in oss för mkt, så hade det vart ett senare tjall
och om du chillat, kanske vi inte bråkat när vi var knall
och jag hade kramat dig då du var kall
men jag försökte inte få dig på fall
Jag gillade dina kramar och ditt skratt
men du är så snurrig att jag inte hinner ifatt
och nu spelar det ju ändå ingen roll
du vände ryggen och det är utom min kontroll
men det var synd, för jag hade velat känna dig mer
men det är inte lätt då man blundar, fast man ser..
