You´re only a victim if you say so.
Satt just å diskuterade lite med frida över en tonfisksallad, och kom då in på massa olika exempel på självömkan, eller vad ska man säga, situationer där folk ser sig själva som offer och gnäller över det.
Jag har själv vart så, och har väl mina dagar då jag tycker lite synd om mig själv, men jag har kommit till insikt med väldigt mkt de senaste åren bl.a
1. Man kan inte oroa sig för saker som inte har hänt och kanske inte heller kommer att hända.
Eller kan, kan man juh, men är det så jävla smart det då? nää just det.
Min filosofi är så här: det som händer det händer, och det är bara att acceptera att there´s nothing you can do about it.
Ett vanligt scenario: En tjej och en kille är tillsammans, killen ska ut och festa med sina polare kanske, eller kanske till och med ska befinna sig på annan ort, tjejen ligger hemma å håller på att dö för att hon är så rädd att han ska vara med nån annan tjej! Det kan till och med gå så långt att hon seriöst börjar tro på allvar att han varit otrogen.
Okej, visst, det är säkert inte heller en ovanlighet att killen kanske är otrogen, men so what? Vill du ha en kille som är otrogen kanske? Vill du inte vara tillsammans med en människa du vet att du kan lita på? Som du vet älskar och respekterar dig? Om din kille gör det, sluta oroa dig, om det då skulle hända, jamen ta det då, vad fan får du av att ligga hemma och gråta över nåt som ännu inte hänt och som kanske aldrig ens kommer att hända? & om du gjorde situationen omvänd, hade du haft lättare att va otrogen mot en person som ständigt gnäller på dig, är arg över ingenting, som misstror dig ständigt än en person som bara är glad för din skull när du ska göra nåt kul med dina polare, som blandar din favvodrink medans du gör dig klar, som pussar sönder dig innan du åker och säger att du ska kicka ass? Nej just det.. tåls att tänka på eller hur? ;)
2. "Åh nej jag har blivit sårad, jag ska aldrig mer sätta mig i en situation där jag kan bli sårad igen.. buhu.."
Hej offer! Mår du bra av att inte leva livet fullt ut? Att aldrig våga något för att du råkat bli ledsen en gång? Att leva i det förflutna och anta att allt och alla är exakt som den gången du råkade bli ledsen över en grej vore juh bara att begränsa sig själv eller hur? Du har juh inte tagit livet av dig än.. så.. det som inte dödar det härdar! WOW du överlevde juh för fan, sluta lipa och LÄR dig istället av ditt misstag.
Ett vanligt scenario: En kille och en tjej är tillsammans, i början av förhållandet så var tjejen superkär och han var inte alls sådär superduperdunderkär, hon gör allt för honom, han skiter i, efter ett tag blir tjejen less, killen blir helt plötsligt dunderkär och inser att han har värsta kalaspinglan till flickvän och ser allt fint hon nånsin gjort för honom.. Hon råkar träffa en kille som hon känner ser henne och som tycker om henne som hon är, hon kanske är otrogen.. Killen dör inombords och är fucked up for life..
Eller? det är väl ens eget val? Nu var detta ett vanligt exempel, sen finns det juh sviniga jävla brudar som går och bara beter sig som små psychon mot sina pojkvänner och bara gör illa dom dödligt, och tro mig det är skitsynd, för hur många av oss har inte träffat dessa trasiga själar efter att den där fittan vart där å härjat & sen fått skit för att HON var dum i huvet? Jaa jösses,. vet inte om man ska skratta eller gråta.. men såhär är det: du har ett eget VAL, är du med nån som gör dig illa, då är det bara att gå därifrån, INGEN kan såra DIG utan ditt MEDGIVANDE, så om du fortsätter va med en idiot som gör dig illa, då är det faktiskt DU själv som gör dig själv illa, det är ingen som tvingar dig att vara tillsammans med nån som inte är bra för dig! Man måste ta hand om sig själv, man har själv ansvar över sitt eget välmående och sin egen lycka. glöm ej det!
3. Allt hade vart sååå himla bra om bara inte DU inte gjorde så & så, eller om chefen inte vore si & så, eller om busschauffören inte vore så jävla...blablablaaa....bla
Känner du igen dig? Som jag sa innan, din lycka ska inte ligga i någon annans händer, så om du seriöst går i dessa tankar så fattar du väl själv att du tycker synd om dig själv? Om du kanske kunde tänka såhär: "Oj, shit busschaffisen var lite sur minsann, han har säkert sina egna skäl till det.. Vad tråkigt! Tänk om alla bara kunde få vara lika glaaada som jaaag!" ;) Nu är det juh inte så att jag säger att vi alla kan ha dåliga dagar och hamna i lägen där det kan vara svårt att välja lycka före nåt annat, det är lättare sagt än gjort, men i de flesta fall kan man faktiskt göra det!
När man tänker på det här sättet så är det som att allt hat mot det förflutna suddas ut och man kan faktiskt FÖRLÅTA allt som hänt, även om man inte fått upprättelse från det man blivit sårad av, för man kan faktiskt gfe sig själv upprättelse, man kan ge sig själv bekräftelse, man kan älska sig själv, tex. Jag har gått runt & varit sårad och hatat en person ur mitt förflutna som verkligen gjorde nåt riktigt elakt mot mig förut, jag har gråtit floder och den enda tanken som cirkulerat i min hjärna är hur mkt jag hoppas att den här personen en vacker dag ska INSE hur illa den gjort mig och faktiskt be mig om ursäkt så hjärtligt för vad den gjort!
Men tänk såhär: "Den här personen hade säkert sina skäl till varför det blev som det blev, skäl som förmodligen inte ens har med mig som person att göra. Jag väljer att förlåta honom/henne och släppa detta med all kärlek jag har och bara önska den här personen all lycka och kärlek som den bara kan få i sitt liv"
DU är DIN egen, DU är underbar som DU är, DU ska inte vara rädd för att leva DITT liv!!!!!
Det var min tanke för idag! =)

Ikväll blir det bio med tjejerna och det ska bli riktigt mysigt! <3
Jag har själv vart så, och har väl mina dagar då jag tycker lite synd om mig själv, men jag har kommit till insikt med väldigt mkt de senaste åren bl.a
1. Man kan inte oroa sig för saker som inte har hänt och kanske inte heller kommer att hända.
Eller kan, kan man juh, men är det så jävla smart det då? nää just det.
Min filosofi är så här: det som händer det händer, och det är bara att acceptera att there´s nothing you can do about it.
Ett vanligt scenario: En tjej och en kille är tillsammans, killen ska ut och festa med sina polare kanske, eller kanske till och med ska befinna sig på annan ort, tjejen ligger hemma å håller på att dö för att hon är så rädd att han ska vara med nån annan tjej! Det kan till och med gå så långt att hon seriöst börjar tro på allvar att han varit otrogen.
Okej, visst, det är säkert inte heller en ovanlighet att killen kanske är otrogen, men so what? Vill du ha en kille som är otrogen kanske? Vill du inte vara tillsammans med en människa du vet att du kan lita på? Som du vet älskar och respekterar dig? Om din kille gör det, sluta oroa dig, om det då skulle hända, jamen ta det då, vad fan får du av att ligga hemma och gråta över nåt som ännu inte hänt och som kanske aldrig ens kommer att hända? & om du gjorde situationen omvänd, hade du haft lättare att va otrogen mot en person som ständigt gnäller på dig, är arg över ingenting, som misstror dig ständigt än en person som bara är glad för din skull när du ska göra nåt kul med dina polare, som blandar din favvodrink medans du gör dig klar, som pussar sönder dig innan du åker och säger att du ska kicka ass? Nej just det.. tåls att tänka på eller hur? ;)
2. "Åh nej jag har blivit sårad, jag ska aldrig mer sätta mig i en situation där jag kan bli sårad igen.. buhu.."
Hej offer! Mår du bra av att inte leva livet fullt ut? Att aldrig våga något för att du råkat bli ledsen en gång? Att leva i det förflutna och anta att allt och alla är exakt som den gången du råkade bli ledsen över en grej vore juh bara att begränsa sig själv eller hur? Du har juh inte tagit livet av dig än.. så.. det som inte dödar det härdar! WOW du överlevde juh för fan, sluta lipa och LÄR dig istället av ditt misstag.
Ett vanligt scenario: En kille och en tjej är tillsammans, i början av förhållandet så var tjejen superkär och han var inte alls sådär superduperdunderkär, hon gör allt för honom, han skiter i, efter ett tag blir tjejen less, killen blir helt plötsligt dunderkär och inser att han har värsta kalaspinglan till flickvän och ser allt fint hon nånsin gjort för honom.. Hon råkar träffa en kille som hon känner ser henne och som tycker om henne som hon är, hon kanske är otrogen.. Killen dör inombords och är fucked up for life..
Eller? det är väl ens eget val? Nu var detta ett vanligt exempel, sen finns det juh sviniga jävla brudar som går och bara beter sig som små psychon mot sina pojkvänner och bara gör illa dom dödligt, och tro mig det är skitsynd, för hur många av oss har inte träffat dessa trasiga själar efter att den där fittan vart där å härjat & sen fått skit för att HON var dum i huvet? Jaa jösses,. vet inte om man ska skratta eller gråta.. men såhär är det: du har ett eget VAL, är du med nån som gör dig illa, då är det bara att gå därifrån, INGEN kan såra DIG utan ditt MEDGIVANDE, så om du fortsätter va med en idiot som gör dig illa, då är det faktiskt DU själv som gör dig själv illa, det är ingen som tvingar dig att vara tillsammans med nån som inte är bra för dig! Man måste ta hand om sig själv, man har själv ansvar över sitt eget välmående och sin egen lycka. glöm ej det!
3. Allt hade vart sååå himla bra om bara inte DU inte gjorde så & så, eller om chefen inte vore si & så, eller om busschauffören inte vore så jävla...blablablaaa....bla
Känner du igen dig? Som jag sa innan, din lycka ska inte ligga i någon annans händer, så om du seriöst går i dessa tankar så fattar du väl själv att du tycker synd om dig själv? Om du kanske kunde tänka såhär: "Oj, shit busschaffisen var lite sur minsann, han har säkert sina egna skäl till det.. Vad tråkigt! Tänk om alla bara kunde få vara lika glaaada som jaaag!" ;) Nu är det juh inte så att jag säger att vi alla kan ha dåliga dagar och hamna i lägen där det kan vara svårt att välja lycka före nåt annat, det är lättare sagt än gjort, men i de flesta fall kan man faktiskt göra det!
När man tänker på det här sättet så är det som att allt hat mot det förflutna suddas ut och man kan faktiskt FÖRLÅTA allt som hänt, även om man inte fått upprättelse från det man blivit sårad av, för man kan faktiskt gfe sig själv upprättelse, man kan ge sig själv bekräftelse, man kan älska sig själv, tex. Jag har gått runt & varit sårad och hatat en person ur mitt förflutna som verkligen gjorde nåt riktigt elakt mot mig förut, jag har gråtit floder och den enda tanken som cirkulerat i min hjärna är hur mkt jag hoppas att den här personen en vacker dag ska INSE hur illa den gjort mig och faktiskt be mig om ursäkt så hjärtligt för vad den gjort!
Men tänk såhär: "Den här personen hade säkert sina skäl till varför det blev som det blev, skäl som förmodligen inte ens har med mig som person att göra. Jag väljer att förlåta honom/henne och släppa detta med all kärlek jag har och bara önska den här personen all lycka och kärlek som den bara kan få i sitt liv"
DU är DIN egen, DU är underbar som DU är, DU ska inte vara rädd för att leva DITT liv!!!!!
Det var min tanke för idag! =)

Ikväll blir det bio med tjejerna och det ska bli riktigt mysigt! <3
Kommentarer
Postat av: malinp
vilka kloka ord mysan! jag saknar och älskar dig!
Postat av: marrsi
Tack my för det här inlägget. :)Tror en hel del människor skulle behöva läsa det!
Och ja, Samma som malinp skrev :P
Trackback